The 5 Weepers
Nothing softens the soil of the heart like the rain of tears. Tears are an indication that the heart is alive, especially if those tears are shed for the sake of Allah and for love of His chosen servants. Allah Subhana Wa Ta'ala, in Surat Maryam, verse 58, He describes His righteous servants when He says: "Idha tutla 'alaihim Aayat ur-Rahman, kharru sujjadan wa bukiyya" (19:58). 'And when the signs of the Beneficent Lord are shown to them, they fall down in prostration, weeping.'
Imam Ja’far as-Sadiq, salawatu Allahi 'alayhi, he says: 'Al-bakkauna khamsa', 'the weepers are five'. The individuals known for their tears are five. Adam, wa Ya'qub, wa Yusuf, wa Fatimatu bintu Muhammad, and Ali ibn Al-Husayn.' Imam Ja'far As-Sadiq says: "The weepers are five. Adam, Jacob, Joseph, Fatima, the daughter of Muhammad, and Ali, the son of Husayn".
As for Adam, he wept after being removed from the Garden of Eden until depressions appeared on his cheeks. He could not bear the banishment from that lofty garden, and the removal from the presence of his Lord. As for Jacob, he wept over Yusuf until he became blind. He could not bear the separation from his beloved. He yearned for the spiritual beauty of Yusuf. As for Yusuf, he wept in the prison cells until his companions said to him: "Oh Yusuf, either weep during the day or weep during the night. We cannot tolerate your tears all day long".
As for Fatima, she wept for her father, Muhammad salla Allahu alayhi wa alihi, so intensely that the people of Medina complained that her sobbing was becoming a disturbance. She ventured out to the outskirts of Medina to mourn for her father, the Holy Prophet.
As for Ali Ibn Al-Husayn, he wept for decades after the martyrdom of Imam Husayn. And whenever he would hold a cup of water, he would mix it with his tears, for his father Husayn was martyred with parched lips.
One day, Imam Zayn ul-'Abidin was walking through the marketplace in Medina, and he ran into a butcher who was preparing to slaughter a sheep. The Imam 'alayhi as-salam, he asks the Butcher, 'Hal saqiytaha ma'an? Did you offer water to that sheep?' The man says "Yes, O grandson of the Prophet. It was your grandfather, the Holy Prophet, who taught us to show compassion and mercy to animals". At that moment, Imam Zayn ul-'Abidin's eyes filled with tears. He turned his face in the direction of Karbala, and he began addressing his father, Husayn. He says: "Aba, Ya Aba! Al-kabshu la yuthbah hatta yusqa ma'an, wa anta dhabahuka adshana". "Oh my father Husayn, even the sheep is given water before it is slaughtered, but you were slaughtered thirsty, and you were never offered a drop of water."
Wa salla Allahu 'ala Muhammadin, wa ahlih at-tahirin.
Ingenting mjukar upp hjärtats jord som regnet av tårar. Tårar är en indikation på att hjärtat är levande, särskilt om dessa tårar fälls för Allahs skull och av kärlek till Hans utvalda tjänare. Allah Subhana Wa Ta'ala, i Surat Maryam, vers 58, beskriver han sina rättfärdiga tjänare när han säger: "Idha tutla 'alaihim Aayat ur-Rahman, kharru sujjadan wa bukiyya" (19:58). "Och när den välvillige Herrens tecken visas för dem, faller de ned i prostration och gråter.
Imam Ja'far as-Sadiq, salawatu Allahi 'alayhi, han säger: "Al-bakkauna khamsa", "de gråtande är fem". De individer som är kända för sina tårar är fem. Adam, wa Ya'qub, wa Yusuf, wa Fatimatu bintu Muhammad, och Ali ibn Al-Husayn. Imam Ja'far As-Sadiq säger: "De som gråter är fem. Adam, Jakob, Josef, Fatima, Muhammeds dotter, och Ali, Husayns son".
När det gäller Adam grät han efter att ha avlägsnats från Edens lustgård tills depressioner uppstod på hans kinder. Han kunde inte uthärda förvisningen från den höga trädgården och avlägsnandet från sin Herres närvaro. När det gäller Jakob grät han över Yusuf tills han blev blind. Han kunde inte bära att skiljas från sin älskade. Han längtade efter Yusufs andliga skönhet. Vad gäller Yusuf, grät han i fängelsecellerna tills hans följeslagare sade till honom: "Åh Yusuf, antingen gråter du under dagen eller så gråter du under natten. Vi kan inte tolerera dina tårar hela dagen lång".
Fatima grät för sin far, Muhammad salla Allahu alayhi wa alihi, så intensivt att folket i Medina klagade över att hennes snyftningar blev ett störningsmoment. Hon vågade sig ut till Medinas utkanter för att sörja sin far, den helige profeten.
Ali Ibn Al-Husayn grät i årtionden efter Imam Husayns martyrskap. Och närhelst han höll i en kopp vatten blandade han det med sina tårar, för hans far Husayn led martyrdöden med uttorkade läppar.
En dag när Imam Zayn ul-'Abidin gick genom marknadsplatsen i Medina stötte han på en slaktare som förberedde sig för att slakta ett får. Imamen 'alayhi as-salam frågade slaktaren: "Hal saqiytaha ma'an? Erbjöd du vatten till det fåret? Mannen säger: "Ja, o profetens sonson. Det var din farfar, den helige profeten, som lärde oss att visa medkänsla och barmhärtighet mot djur". I det ögonblicket fylldes Imam Zayn ul-'Abidins ögon med tårar. Han vände sitt ansikte i riktning mot Karbala och började tilltala sin far Husayn. Han säger: "Aba, Ya Aba! Al-kabshu la yuthbah hatta yusqa ma'an, wa anta dhabahuka adshana". "Åh min far Husayn, till och med fåret får vatten innan det slaktas, men du slaktades törstig och du erbjöds aldrig en vatten droppe."
Wa salla Allahu 'ala Muhammadin, wa ahlih at-tahirin.
